onsdag 17 februari 2010

Istället för blogg: liv, arbete, studier

Få saker känns så oinspirerande som att skriva blogginlägg om att man egentligen inte har tid, lust eller ork att blogga. Så jag gör väl inte det, antar jag. Konstaterar bara att jag återigen har haft en sådan där period när det har känts ganska långt bort att sätta sig ner vid tangentbordet och knappa ner ett litet inlägg för er att ta del av.
Och trots en fullständig avsaknad av aktivitet klickar sig dagligen ganska många människor in här för att kolla läget. Det gör mig nöjd på ett lite fånigt sätt.
Och kanske känner jag ett litet, litet styng av dåligt samvete över att jag inte har lyckats skriva ihop något roligt för er att ta del av.
Jag har haft rätt mycket med allt på sistone. Jobb, skola, och lite omtumlande saker i mitt privatliv. Eftersom jag alltmer tror på värdet i att vara personlig men inte privat i digitala sammanhang ska vi inte prata så mycket om det sistnämnda. Och om skola och jobb finns det väl egentligen inte så mycket att säga. Mer än att jag längtar efter en tillvaro med lite mindre bollar i luften än vad jag har nu. Jag drömmer väl helt enkelt om att ha lite mer utrymme för mina tankar att få sträva fritt och ostört utan att hela tiden behöva koncentrera mig på att hålla en miljard små bollar i luften. Och jo, jag vet, det är bara jag kan som kan skapa den tillvaron. Det är nog det jag tänkte ta och satsa på i höst.
En anledning till att bloggandet har fått ligga nere lite är att jag hade tänkt ta och skriva klart en bok någon gång under de kommande veckorna – faktiskt ska jag nog unna mig lyxen att lämna Stockholm i en vecka för att få arbeta någorlunda ostört och koncentrerat. Jag hade tänkt mig att januari och februari skulle vara intensiva skaparperioder för mig där jag målmedvetet och systematiskt tagit mig allt närmre ett färdigt manus; så har det inte blivit, tvärtom har jag varit skrämmande improduktiv. Men det måste bli ändring på det. Jag måste bli klar med det här nu känner jag. Även om resultatet sannolikt inte blir något mer uppmuntrande än en radda refuseringar måste jag bli klar.
Innan dess ska jag dessutom hålla ett föredrag om östtysk litteratur och hur olika författare har försökt bearbeta och skildra murfallet och återföreningen – mycket roligt och mycket smickrande för mig, och definitivt ett väldigt roligt sätt att tjäna pengar på. Och det har naturligtvis varit en hel del tid och energi som har gått åt till det.

Meh, trist inlägg. Ibland måste man bara skriva något på sin blogg för att hindra den från att dö, för att komma vidare. I helgen lägger jag sista handen vid mitt föredrag. Kanske hinner jag blogga något skojigt under den tiden, jag hade ändå tänkt mig att spendera ganska mycket tid vid min dator lyssnandes på någon osund blandning av barockmusik och dyster new wave-musik, samtidigt som jag fördricker mig på kryddstarkt te. Det är ganska goda förutsättningar för att få saker skrivet.

2 kommentarer:

Olov H sa...

Tio-elva dagar borta, kom jag fram till var perfekt (jobbade och promenerade i Prag i december). En vecka är för lite.

Per sa...

Åh, Prag lät fint. Det blir nog dock mest hemstad för min del. Men kanske lyckas jag få upp bortavaron till åtta-nio dagar, får hoppas det blir lite mer produktivt så.