torsdagen den 28:e januari 2010

Transcendens


Natten blev långsamt till gryning
där jag stod vid trädgårdens utkant
och jag hade tänkt över det noga och väl;
min rygg nu slutgiltigt vänd mot er,
och min blick som hörde hemma i horisonten
och inga tårar böner eller uppmaningar
kunde få mig att vända om,
varje gång ni tog mitt namn
i era munnar, ropade ut det
tillhörde det allt mindre mig
åh denna frihet
aldrig mer behöva vara ett jag
som förnedras till att ingå i ett vi
ja
jag kände det
hur allt det timliga och orena
allt det som tillhörde världen, er,
långsamt sköljdes av min själ
som en hinna av smuts
åh äntligen
och jag kunde se den nu
solen som långsamt steg upp bakom kullen
och jag tänkte
ja
sannerligen säger jag eder
solen skall stiga
och den skall kasta
den skall kasta ett fruktansvärt ljus
det kommer bli
en våldsam epifani
ett gudomligt ljus ska skina
ett ljus som utplånar ansiktsdrag
och tvingar ner på knä

och jag höjde mina armar till hälsning.

1 kommentar:

Vanessa sa...

SÅ bra. Gåshud. Hur bra jobbade inte texten med bilden.