söndag 24 januari 2010

Några rader om Algernon Swinburnes osunda förhållande till apor


Jag läste en så väldigt märklig grej om den viktorianske poeten Algernon Swinburne någon gång strax efter nyår. Det är så konstigt att jag måste dela med mig av den här informationen till er för att få den ut ur mitt system.
Swinburne var, vilket säkert en hel del av er vet, en väldigt skandalomsusad person i sin samtids litterära kretsar. Han var mer eller mindre öppet sadomasochist och bisexuell, kritiserade kristendom och konservatism å det grövsta, missbrukade både alkohol och droger och hade ett vidlyftigt kärleksliv.
Nå, detta räckte tydligen inte för Swinburne, som kände sig hotad av andra skandalösa figurer som Oscar Wilde. Så för att verkligen befästa sitt rykte som Englands mest depraverade författare lät Swinburne sprida ut ett rykte om att hans hushåll numera sköttes av en apa i klänning - som också var hans älskarinna. När Swinburne inte tyckte DET räckte lät han sprida ut ryktet om att han förvisso hade haft en apa till älskarinna men nu hade ätit upp henne.
Ehm, ja. Jag vet inte varför jag kände mig tvungen att dela med mig av den här otroligt konstiga och ganska obehagliga historien. Kanske för att jag ändå tycker det finns något lite roligt i att en vuxen människa är så mån om att framstå som totalt förtappad att han sprider ut en sådan här historia om sig själv.

Senare var Algernon Swinburne ett hett namn i Nobelpris-sammanhang. Svenska Akademin övervägde många gånger att ge Swinburne sitt finaste pris, men bestämde sig alltid i sista stund för någon annan författare. Swinburne var inte rumsren nog för priset; bland annat, kan man tänka, för att han hade spridit ut ett rykte om sig själv att han hade haft sex med en apa och sedan ätit upp den. En sensomoral så god som någon.

Hur jag upptäckte allt det här? Jag börjar varje söndagmorgon med att googla på mina tre favoritämnen: mat, sex och apor.

2 kommentarer:

Therese sa...

Fantastiskt roligt!

Per sa...

Haha, tack. Vad skönt att du tycker det, alldeles för många människor har gett mig den BESVÄRADE OCH LITE ÄCKLADE blicken när jag har berättat den här anekdoten för dem...