fredagen den 29:e januari 2010

Det är tid för ett litet inlägg om Edward Gorey


Okej. Jag har hållt på med text ett tag nu, och ska egentligen göra det några timmar till, men jag tar en liten paus nu. Och postar ett litet inlägg om Edward Gorey istället. För er som inte vet var han en synnerligen begåvad tecknare, som under sin livstid gav ut mängder med små böcker som både till formatet och det yttre var bedrägligt lika viktorianska barnböcker, men till innehållet svart humoristiska och lätt morbida. Eller i vissa fall mycket morbida. En av Goreys mest kända böcker är "The Gashlycrumb Tinies" från 1965, en rimmad historia om hur barn från A-Z råkar ut för diverse hemskheter. Ehm...ja, morbidt var ordet. Men så är ju heller inte Goreys böcker gjorda för barn, även om han parafraserar barnbokens stil. Personligen är jag barnsligt förtjust i den något ljusare "The Doubtful Guest" där en stackars reserverad familj får ovälkommet besök. Den pingvin-liknande varelsen saknar all den taktkänsla som den viktorianska medeklassen tar för given, vilket ger dem gråa hår.
Titta här så illa gästen beter sig:



Synnerligen underhållande tycker undertecknad.
Lite otäckare är "The Disrespectful Summons" där en stackars Miss Squill blir besatt av Satan och hans anhang...


...sedan ägnar sig åt alla möjliga hemskheter och oheligheter...


...vilket hon naturligtvis får äta upp i slutändan.


Tidigare har jag nöjt mig med att läsa Edward Goreys makabra verk och aktat mig ganska noga för att få veta allt för mycket om dennes biografi. Trots allt finns det något märkligt frigörande i att inte alls känna till personen bakom en text eller ett konstverk; upphovsmannen eller upphovskvinnan blir en projektionsyta för läsarens vildaste fantasier. Och Edward Goreys mörka små mästerverk har fungerat som en alldeles utmärkt utgångspunkt för mig att fantisera om någon excentrisk äldre tillbakadragen herre i slokhatt och monokel som lever ett undanskymt liv på något viktorianskt gods. Nå, efter att till slut ha läst bland annat Wikipedias ovanligt matiga artikel om herr Gorey själv kan jag nöjt konstatera att han faktiskt tycks ha varit en synnerligen excentrisk och kufisk herre. Slokhatt och monokel tycks ha uteblivit, men...
Svårt anglofil amerikan? Check.
Tillbakadraget och hemlighetsfullt liv? Check.
Asexuell? Check.
Ett märkligt intresse för...eh, pälskappor och tennisskor? Check.

Det finns egentligen hur många böcker som helst från Goreys penna, uppemot nittio
stycken, och jag har bara läst en bråkdel av dem. Men den som är intresserad och vill ha mycket illustrationer och rimmade elakheter för pengarna hänvisas till samlingsvolymerna "Amphrigorey" som är både billiga och innehållsrika.
Själv äger jag skamligt nog bara en av hans böcker, en tunn liten sak med titeln "The Curious Sofa: A Pornographic Work", publicerad under anagrammet/pseudonymen Ogred Weary. Det är en synnerligen märklig och underhållande pastisch på viktoriansk erotika. Den delen av läsarkretsen som nu börjar oroa sig över min moraliska oförvitlighet behöver inte bekymra sig; även om alla karaktärerna ligger med varandra i någon slags behärskad stiff-upper-lip-dekadens är boken inte det minsta explicit, utan nöjer sig mest med att gentlemannamässigt hinta om de "most delightful pleasures" som pågår utanför serierutorna.



...och det hade naturligtvis inte varit en Edward Gorey-bok om det inte slutade i ond bråd död för alla inblandade. Det avslutar vår snabba genomgång i herr Goreys verk. Nu måste jag vara effektiv igen.

Inga kommentarer: