måndagen den 7:e december 2009

Litteratur: Jorge Luis Borges & Thomas di Giovanni - The Book of Imaginary Beings


I grund och botten är jag eskapist. Det är väl därför jag aldrig har förstått storheten i svenska deckare. Behovet av spänning och avkoppling förstår jag mycket väl; men får jag välja mellan en trehövdad drake och en överviktig kriminalkommisarie i Ystad kommer draken ALLTID gå segrande ut ur striden. Tyvärr, o dimhöljda småstad med dina bestialiska sexualmord och dina flottiga pizzerior.
Som liten hyste jag en alldeles särskild kärlek för bibliotekens hyllor med 'omstridda och oförklarade fenomen', myter och det övernaturliga; jag spenderade timmar i den lilla vrån av Kumlas bibliotek och bläddrade mig igenom mytologiskt uppslagsverk efter mytologiskt uppslagsverk. Den där barnsliga förtjusningen för sagor och mytiska varelser har jag kvar, men tyvärr lite högre stilistiska krav. Även om jag känna en viss nostalgisk kärlek till de där slitna uppslagsverken går det faktiskt inte att komma runt att de allt som oftast är oerhört uselt skrivna och rapar upp ungefär samma slitna berättelser ur den västerländska sagokretsen som alla redan har hört otaliga gånger -och illustrationerna som bifogar texterna är alldeles för ofta präglade av en kitschig SF-bokhandeln-estetik som inte gör en människa över femton glad.
Därför blev jag så fånigt glad när jag för några år sedan upptäckte att min darling Jorge Luis Borges, tillsammans med sin översättare och vän Thomas di Giovanni, hade sammanställt ett uppslagsverk över påhittade varelser i världslitteraturen. Som uppslagsverk betraktat är det på en och samma gång anspråkslöst och hisnande beläst och i allra högsta grad präglat av Borges mycket personliga och oortodoxa smak. Samtidigt som de två författarna bollar med oerhörda mängder lärdom från såväl västerlandet som Indien, Sydamerika och Asien (Afrika lyser nästan helt med sin frånvaro i boken) och gör vilda associationer över århundraden och kulturkretsar präglas de tämligen korta texterna alltid av ett kåserande och torrt humoristiskt tonfall snarare än det stelt akademiska. Bredvid de självklara inslagen -sfinxen, fågel Fenix, den västerländska draken- finner vi mindre väntade bidrag av författare som Franz Kafka och Emanuel Swedenborg. Även existerande djur som pantern och pelikanen finns inkluderade i encyklopedin; men ur det fantastiskas synvinkel, såsom antika och medeltida krönikörer såg dem.


Den här boken är en av anledningarna till att den fysiska bokhyllan fortfarande försvarar sin plats; jag tycker mycket om att förstrött botanisera bland författarnas läsefrukter till och från, utan att känna behovet av att "bli klar" med läsningen. Det är en bok lämpad för den kravlösa ströläsningen snarare än den koncentrerade sträckläsningen.
Finns det något jag har att invända emot är det den totala avsaknaden av illustrationer. Möjligen beror det helt på vilken utgåva av boken man äger, men min Random House-utgåva är enbart text. Synd tycker jag. Dels eftersom det humoristiska och anspråkslösa tonfallet gör det här till en bok som även unga läsare skulle kunna ha ofantligt mycket glädje av; dels för att de här lärdomsresorna genom tid och rum också skulle bli ett utmärkt tillfälle att även färdas genom världens bildkonst.Det kanske bara är min åsikt, men är inte såväl indisk som europeisk medeltidskonst som finast när den ger sig hän åt att fantisera kring exotiska länder och monstruösa varelser?
Kanske är bokens främsta dygd den att den väcker en våldsam lust till vidareläsning; när du sitter på pendeltåget till Globen kvart i åtta och ströläser framstår det helt plötsligt som en tvingande nödvändighet att läsa Visio Tnugdali. Trots sitt mycket ringa omfång gör 'The book of Imaginary Beings' världen till en oändligt mycket rikare plats.

Inga kommentarer: