måndagen den 14:e december 2009

Hemlängtan

Jag minns ännu
med vilken självklarhet
jag som barn kunde
sjunka
ner i stenens inre,
hur egendomligt mjukt
och följsamt de
grå, karga ytorna
tog emot mig
då jag tryckte mig tätt intill dem
viskade
jag ville bli insläppt
och den släppte in mig
som vore jag
stenens förstfödde
plötsligt
och oväntat hemkommen
efter oändligt lång tid,
och hur jag vilade
längst in
vid dess svala hjärta,
vaggades
till sömns
av dess långsamma
hjärtslag,
orörlig,
osynlig
och oberörbar
längst in i mörkret.
Det är sant
jag förmådde inte
bära
den gåva jag var given
så ödmjukt
som man kunde önska
en viss stolthet
känslan att vara utvald
smög sig in i mig,
kanske var det
därför som stenen
plötsligt
och utan förvarning
en dag
bryskt återställde
sina naturliga gränser,
blev
sluten och stum,
ogenomträngligt hård,
jag minns ännu
skammen,
känslan av att vara avvisad,
ha granskats
och förkastats,
en hel dag
och en hel natt
tryckte jag mig
mot stenens gråa yta,
viskade, gned mig,
till slut skrek jag,
mina nävar
hamrade ursinnigt,
förgäves.
Jag har försökt
att intala mig
det är en prövning
att denna
outhärdliga tystnad
mellan mig och stenen
fyller ett syfte,
att jag en vacker dag,
med fördjupad
förståelse
en helt annan mognad
åter tillåts inträde,
att jag ska tränga
längre in i stenens hjärta
än någonsin tidigare,
där hitta ett slutgiltigt svar
bara jag förstår vad frågan är,
så jag sväljer
vardagens förnedrande färglöshet
som en besk medicin,
med oändligt tålamod
knyter jag min slips
putsar jag mina skor
iklär mig mitt headset
ler och skrattar vid kaffeapparaten
och hela tiden
känner jag sten
tänker jag sten
nätterna igenom
drömmer jag sten.

5 kommentarer:

Lisa sa...

Tack, nu blev jag glad!

Per sa...

Tack själv! Nu blev jag också glad. :)

Lennart Erling sa...

En dikt som denna går väl knappast att kommentera. Men... som varande en människa med ett speciellt förhållande till sten läser jag den med viss förståelse.

Anonym sa...

Du. Är. Så. Otroligt... Duktig.

Per sa...

Väldigt fint med uppmuntrade kommentarer. Tack!