torsdagen den 3:e december 2009

All the world's a stage

På grund av mina teaterintresserade vänner som låter gratisbiljetter regna över mig har jag börjat gå enormt mycket på teater igen det senaste året. I alla fall jämfört med de torftiga kvartalsbesöken på Dramaten och Stadsteatern som har varit norm under större delen av min Stockholms-tid. Det är väldigt sällan jag går i pausen. Nästan alltid vill jag veta hur det går, hur saker utvecklar sig. Jag vill kunna ge saker och ting en ärlig chans, om inte annat så för att känna att jag har rätt att döma. En vana som nästan har förvandlats till princip.
Well, inga principer utan undantag. Ett undantag kan exempelvis vara en fyra timmar lång föreställning med konstant skrikande, grismasker och läderkostymer, allsång till Ulf Lundell, konfrontation med publiken, "groppeknall" och någon som slänger stolar, palmer och enorma mängder studsbollar ned på scenen från mycket höga höjder. Jag satt längst fram. Enda gången på en teater då jag har oroat mig för min egen fysiska säkerhet.
Låt oss diplomatiskt konstatera att det ju är kul att det finns teater för alla möjliga sorters smaker.

Inga kommentarer: