Dagens dos polska poesi

När det kommer till kritan finns det två former av poesi. Den typen av poesi som är "intressant" och som man kan klia sig i sitt eventuella skägg till, och pryda sin bokhylla med. Sedan finns det poesin som känns vacker, förtröstansfull och som något man kan hålla i handen en riktigt usel dag när det känns som att himlen ska ramla ner över ens axlar. Zbigniew Herbert har skrivit oerhört mycket poesi av det senare slaget, och jag tycker ni ta och borde läsa den fånigt vackra dikten 'Resenären Herr Cogitos bön'. Den ingår i diktsamlingen Rapport från en belägrad stad och är tolkad till svenska av Agneta Pleijel, Daniel Bronski och Erik Mesterton.

Och om ni tänker säga något av följande:

- är det inte lite elitistiskt att hålla på att referera till grekiska tempel och renässansmålare på det där sättet? (Ja, alltså det finns ju Google i övre högra hörnet på din browser. Om du känner att du vill veta vem Duccio var är det ju faktiskt rätt lätt att ta reda på. Och även om du känner dig fullkomligt likgiltig för honom har du helt plötsligt fått något slags hum om en viktig bit av det västerländska kulturarvet. Det kan väl inte vara fel, även om du väljer att inte omfamna det? Jag tycker det finns ett mycket mer otäckt människoförakt förborgat i tanken på att man inte ska referera till saker som ligger utanför den allra mest omedelbara och nära föreliggande samtiden. Jag är i alla fall glad för alla referenser som har lett mig vidare och fått mig att lära mer om historien och kulturen som har föregått mig. Det har gjort mig till en andligt rikare och lyckligare människa. Oh well, jag skulle kunna hålla ett långt och ointressant tal om det här i all evighets evighet om jag inte hejdade mig...)

eller

- det känns inte som att det handlade om mig!!! (Nej, det finns faktiskt litterära verk som faktiskt inte enbart syftar till att vara en bekräftande spegel för förvirrade åttiotalister som super och knullar runt i Stockholmsnatten. Vissa av oss är faktiskt ganska tacksamma för det. Även om man själv råkar vara en förvirrad åttiotalist.)

...well. Då kommer jag komma hem till dig när du minst anar det och bita dig i benet. Eller om du råkar befinna dig mycket långt från Stockholm kommer jag skicka en av mina hantlangare. Jo, jag har sådana faktiskt. Den här bloggen har två "followers" och ett hundratal onda hantlangare. Och de har väldigt vassa tänder.
Ja, jag skämtar bara. Man får tycka det är precis hur tråkigt och oangeläget med polsk poesi som man vill. Men man kan ju åtminstone ge det en chans.
Anyway. Here goes.

RESENÄREN HERR COGITOS BÖN

Herre
jag tackar Dig för att Du har skapat världen skön och mycket skiftande

och också för att Du i Din outtömliga godhet låtit mig
vistas på platser som inte var platser för min dagliga plåga

- att jag en natt i Tarquinia låg på torget vid brunnen och det
svängande bronset från tornet förkunnade Din vrede eller förlåtelse

och en liten åsna på ön Kerkyra ur sina lungors ofattbara
bälgar sjöng mig landskapets melankoli

och jag i den fula staden Manchester upptäckte goda och förnuftiga
människor

naturen upprepade sina visa tautologier: skogen var skog havet
hav klippan klippa

stjärnorna kretsade och det var som det borde - Jovis omnia plena


- förlåt att jag bara tänkt på mig själv medans andras liv grymt oåter-
kalleliga kretsade kring mig som det väldiga astrologiska uret
hos Sankt Petrus i Beauvais

att jag varit lat tankspridd alltför försiktig i labyrinter och grottor
och förlåt också att jag inte kämpat som lord Byron för de under-
kuvade folkens lycka och bara betraktat månuppgångar och muséer

- jag tackar Dig för att de verk som skapats åt Din ära beviljat mig
en bråkdel av sin hemlighet och i stor självgodhet har jag tänkt
att Duccio van Eyck Bellini också målade för mig

och också Akropolis som jag aldrig fullt ut förstått har tålmodigt
inför mina ögon avtäckt sin sargade lekamen


- jag ber Dig gottgöra den vithårige gamlingen som utan att vara
ombedd hämtade frukter åt mig ur sin trädgård på den
solförbrända ön som var Laertes sons hemland

och också Miss Helen från den dimmiga lilla ön Mull på Hebriderna
för att hon mottog mig grekiskt och bad att om natten i fönstret
som vetter mot Holy Iona lämna en lampa tänd så att jordens ljus
skulle hälsa varandra

och också alla dem som visat mig vägen och sagt
kato kyrie kato

och beskydda Mamma från Spoleto Spridiona från Paxos den gode
studenten från Berlin som klarade mig ur svårigheter och sen när vi
oväntat möttes i Arizona körde mig till Grand Canyon som är som
hundratusen katedraler vända upp och ner

- låt ske o Herre att jag inte tänker på mina vattenögda grå
okloka förföljare när solen går ner i det joniska havet
i sanning obeskrivet

att jag förstår andra människor andra språk andra lidanden

och över allt annat att jag är ödmjuk det vill säga den
som åtrår källan

jag tackar Dig herre för att Du skapat världen skön och skiftande

och om det är Din förförelse är jag förförd för alltid
och utan förlåtelse