fredag 20 november 2009

Håkan Lindgren x 2

Är Håkan Lindgren en av landets bästa, intelligentaste och mest resonerande kulturskribenter?
Den här artikeln är ett tecken på att så mycket väl kan vara fallet. Man kan med fördel också läsa detta.

4 kommentarer:

Unlen sa...

Artikeln om copyright var tyvärr lika ensidig som de värsta piratskriverierna på den motsatta sidan, så HL får nog jobba lite hårdare om han ska bli en av de allra främsta kulturskribenterna (förvisso är han redan kunnig och läsvärd). Alla som tittat lite på debatten om copyright och relaterade fält vet att det inte är ett svartvitt område och att det finns många problem med nuvarande lagar och framför allt med trenden att dessa ska skärpas ytterligare. Inte minst inom biblioteksvärlden finns en mer nyansrik debatt om detta.

Per sa...

Unlen: Fair enough. Jag kan medge att jag inte på något vis är en upphovsrättsexpert.

Men jag tycker Håkan på ett förtjänstfullt sätt lyfter fram vikten av att kulturarbetare faktiskt måste få betalt; det finns en växande vurm för amatörism och "do-it-yourself"-anda som jag tror i långa loppet slår över till anti-intellektuallism och intellektuell utarmning. Inget ont om att göra det själv, eller syssla med konstnärliga och intellektuella sysselsättningar på sin fritid (det har jag ju själv också gjort) alltså, men vi behöver också professionalism.

Det finns en oroande tendens där man skär ner mer och mer på dyr journalistik; att utrikeskorrespondenterna blir färre och färre känns inte direkt betryggande t.ex...

"Vad diskussionen borde handla om är hur den kommande generationen ska få betalt för sitt eget kreativa arbete om 10–20 år" är väl en utmärkt frågeställning? Jag är absolut öppen för andra lösningar än den nuvarande.
Men i nuvarande läge tjänar inte kulturarbetare något på nedladdning och spridning, och det är inte hållbart i långa loppet. Hur positivt inställd jag än är till spridning av information och kultur.

Men jag är så klart öppen för mer information. Du får gärna länka vidare till några läsvärda debattartiklar som i din mening är mer nyanserade.

Kristofer Pettersson sa...

"kulturarbetare måste få betalt". Vad är en 'kulturarbetare'? Är inte kultur något levande som alla svenskar delar? Om du skriver den här bloggen, deltar du då inte med arbete för som bidrar till vår kultur? Måste du få betalt?

Kanske är inte 'kulturarbetare' ett särskilt bra begrepp? Biografmusiker var också kulturarbetare? Måste biografmusiker få betalt? Är ok att de jobbar med något annat?

Det finns massor med problem i samhället, men det blir lättare att lösa dem ifall man är specifik när man formulerar problemställningen.

Per sa...

Hej. Jag har naturligtvis ingenting emot att få betalt, men...jag är ju medveten om att kvalitetsskillnaden på den här bloggen och en reguljär kultursida är avgrundsdjup. Bland annat eftersom jag faktiskt inte får betalt för att skriva här, och inte kan lägga hur mycket tid som helst på mina texter.
Bloggar vitaliserar och tillför nya infallsvinklar på debatten, men är till allra största delen reaktioner på professionell medias (eller "gammel-media" om man nu föredrar det) reportage, krönikor och nyheter. Texter som jag har svårt att se att de skulle tillkomma på ideell basis.

Jag har hört den retoriska tropen om biografmusiker ganska många gånger från piratpartister. (Nu vet jag förvisso inget om din partipolitiska tillhörighet.)
Jag tycker det är en ganska ointressant ingångspunkt; biografmusikerna försvann när ljudfilmen gjorde sitt inträde. En ny teknik gjorde helt enkelt stumfilmspianister överflödiga; jag kan inte se att nya elektroniska media har gjort professionella skribenter överflödiga.
Jag tog ju upp exemplet med att allt fler tidningar avstår från att ha en egen utrikeskorrespondent, och istället väljer att köpa in sina nyheter från exempelvis TT, vilket naturligtvis leder till en enorm likriktning. Och nej, jag tror inte att ideellt arbetande bloggare kan ersätta journalister som faktiskt har möjligheten att göra noggrann research och grävande reportage. Bloggar är naturligtvis ett väldigt vitaliserande tillskott till mediavärlden, men det är en annan sak.
Istället för att diskutera biografmusiker, som väl till stor del försvann för sisådär en åttio år sedan, kanske vi kan diskutera utrikeskorrespondenter? Jag tycker det framgår att det inte är biografmusikerna som får mig att ligga sömnlös om nätterna.

Jag håller med om att vi kan diskutera begreppet 'kulturarbetare' mer specifikt, jag ber att få återkomma i ämnet.