tisdagen den 3:e november 2009

Kvällsläsning: G.K. Chesterton om grekisk grammatik


Chesterton hör till den kategori av författare som kan vara extremt skärp, okonventionell och oväntad och när han skriver om ett ämne han faktiskt engagerar sig i (saker som har med medeltiden att göra, kristendom, kolonialism och sociala orättvisor), men som alldeles för ofta hänfaller åt billiga paradoxer, avsiktliga missförstånd och pinsamma förenklingar när han skriver om saker han helt enkelt inte orkar sätta sig in i (alldeles för mycket, alldeles för ofta). Jag har för tillfället lånat hem en volym med Chestertons kortprosa -alltifrån essäer om poesi till små kåserier för dagspressen- som är alldeles utmärkt läsning de där tillfällena när man är på tok för hjärndöd för att läsa något särskilt krävande, men ändå vill ha någon form av input. Som när man haft skola fram tills klockan nio på kvällen till exempel.
Och ja, det är våldsamma kvalitetsväxlingar, från de verkliga tänkvärdheterna till stilistiskt briljant trams. Chestertons "A Case of Comrades" hör definitivt till den senare kategorin. Men följande rader tyckte jag ändå var lite fina:
"In the Greek grammar, which I learnt with difficulty and forgot with ease, there was one thing, I remember, which would by itself prove that the Greeks were a great people. I mean the fact that there is a Greek dual as well as a plural. Two is quite different from any other number, just as one is quite different from any other number: that truth is the basis of marriage. When I knew there was a Greek dual I could easily realise that the Greeks gave philosophy to the world."
Fast det kanske var eftersom vi har spenderat tre timmar med den grekiska grammatikens finesser som jag blev så förtjust i de här raderna. Resten av texten behöver ni inte direkt läsa, det är mest putslustig konservativ prosa om den manlig kamratskapens dydger som väl inte är riktigt så roande som den tror att den är.

För övrigt tycker jag det är lite fascinerande att människor som aldrig någonsin har oroat sig nämnvärt för mina läsvanor när jag läste Ezra Pound, Nikanor Teratologen eller Céline höjer ett ogillande och/eller oroat ögonbryn när man säger att man tycker det kan vara givande att läsa Chesterton.

1 kommentar:

Håkan Lindgren sa...

Det är väl inget fel att läsa Chesterton! Risken är väl bara att man kommer att tycka att de som företräder liknande åsikter idag inte är några lysande stilister.