tisdag 27 oktober 2009

Vad du inte var


Du bar det inte inom dig
mina fingrar sökte över din hud
de fann det inte
inget antikt vansinne
som hotade under ytan
ingen oförklarlig blodtörst
inga förbannelser intill sjunde led
din kropp var fullständigt lugn
som om den alls inte hotades
av några plötsliga förvandlingar
du visste med dig helt bestämt
att du inte skulle vakna upp som
en cikada, en svan ett lagerträd
det tycktes som om
din mänskliga form var konstant,
och jag sökte i dina ögon
men jag fann inte
en hierarkisk himmel
eller en avgrund av evig eld
inga syndare inga ångestskrik,
och även om jag lyssnade
så varsamt som jag aldrig förut lyssnat
kunde jag inte höra det
rymdens oerhörda ödslighet
kosmos svarta skrik hade tystnat,
jag betraktade dig
avvaktande och övervägande
du var något annat
något jag alls inte förstod,
men jag ville forska efter,
jag ville förstå, mina läppar
sökte över din hals, mina
fingrar över din hud, och
jag ville, jag ville så gärna
fly ut ur dessa kosmologier,
erbjuda dig något mer än mörker.

2 kommentarer:

Vanessa sa...

Per,

Det här är det bästa jag har läst på evigheter.

Per sa...

Vanessa: Oj. Tack!!!