tisdagen den 27:e oktober 2009

Om olägenheten i att vara en koala


Therese har, till mångas förtjusning, bloggat om Mufflon-får. I kommentarsfältet har Ivar börjat droppa trivia om sengångare.
Jag känner mig manad att komma med lite oroande upplysningar om våra vänner koalorna, som åtnjuter ett gulle-gull-rykte de då rakt inte har gjort sig förtjänta av.
Eller, gulliga är de ju, men... det finns två saker jag tycker ni faktiskt bör veta.

A) Nästan alla koalor har klamydia. Det är faktiskt ett av de största hoten mot koalornas fortbestånd.
B) Koalor har för vana att äta sin egen avföring.

Kan ju vara värt att tänka på nästa gång en koala kommer in på tunnelbanan och vill krypa upp i knät och kela med er.

4 kommentarer:

skogvaktarn sa...

Plötsligt framstår ju koalans eviga tuggande på uppfriskande eukalyptusblad som alldeles följdriktigt...

iofas sa...

kul att du skriver om koalor - häromdagen berättade en vän att koalor är chanslösa vid skogsbränder då eukalyptusoljan som de är insmorda i ju gör att de fattar eld väldigt bra. Vännens slutsats var, att man teoretiskt sett kan använda koalor som små ulliga, gulliga brandbomber i strid. En mycket komisk eller vidrig tanke, beroende på ens preferens och grad av mentala avtrubbning.

Feedback66 sa...

Koalan, naturens sorgebarn?

Per sa...

Skogvaktare: Haha!

Iofas: Den var både komisk och vidrig tycker jag. Och fascinerande med självantändande koalor. Jag menar...hemskt med självantändande koalor.

Feedback66: Men ett sorgebarn som har lyckats övertyga världen om dess oerhörda gullighet!