måndag 19 oktober 2009

Min granne förläggaren

Min granne mittemot har av adresslappen att döma startat ett bokförlag.
Det känns jättekonstigt. Jag tänkte att det kanske var det jag skulle göra någon gång i en halvnära framtid, för att kunna ge mig själv något slags jobb.
Det är ju inte som att hans tilltag aktivt HINDRAR mig från att starta förlag, men rent spontant känns det ju....fel med två smala litteraturförlag dörr-i-dörr. ONATURLIGT om ni så vill.

Å andra sidan har jag väl ganska lätt att se hinder i saker. I Torsdags när jag var och simmade gick gummibandet kring min ankel, och min nyckel sjönk till botten. Nu betraktar jag mig själv som förhindrad att träna...ja, sisådär ett kvartal framöver. Ryggont och muskelbefriad kropp, here I come! Eller ja, jag är väl redan där, men ni fattar.

(Hmm, jag googlade hans förlag nu. Det verkar extremt konstnärligt. Även om jag mest lekte med tanken på att översätta superkonstiga visionära sekelskiftesromaner skulle jag nog ligga i lä om jag ens tog upp kampen.)

4 kommentarer:

Ivar sa...

Jobbigt!! Låter som att din nemesis är din granne.

Kunde du inte simma ned och plocka upp nyckeln då? Eller skedde det på det djupa? :-)

Per sa...

Hehe, jag har ju visserligen saknat en nemesis i mitt liv. I alla fall sen, säg, mellanstadiet. Det är väl egentligen mest roligt med kreativa personer i ens lägenhet, men jag kände mig ändå manad lite att skoja kring det. Och det VAR konstigt att inse att jag numera är granne med ett bokförlag.

Näe, det var djupt ner. Men det är väl egentligen bara att skaffa ett nytt lås+bättre gummiband egentligen, jag blev på så sjukt dåligt humör på Torsdagen så jag åkte hem. Ska fixa det i övermorgon, jag tror jag dör om jag inte skaffar mig en vettig träningsrutin.

Therese sa...

Haha..! Alltså, det där borde ju inte vara ett problem egentligen, men jag kan verkligen förstå att det känns lite... ja, snopet.
Men nu får du absolut inte låta dig nedslås så till den grad att det inte blir några superkonstiga visionära sekelskiftesromaner, för det låter alldeles underbart.

Per sa...

Näe, snopet är nog just ordet. Det skulle kännas lite... copy cat-aktigt att sätta upp en egen förlagsskylt tvärsöver korridoren liksom. Men det är klart, ska jag lämna in ett manus någon gång i framtiden har jag nära till närmsta förläggare. :)

Det vore onekligen synd. Jag ska nog hålla liv i den idéen och se om jag kan hitta tid och möjlighet till det till våren. Jag känner mig nördigt entusiastisk.