fredag 23 oktober 2009

Ju mörkare jag skriver desto roligare ter sig livet, konstigt nog

Wheow.
Jag känner mig omtumlad och upprymd.
Delvis är det väl det att det har gått förhållandevis bra med det litterära skapandet idag (alltså inte hafsigt skrivna blogginlägg av undertecknad, utan riktig text). Som alla skrivande människor sannolikt vet brukar en längre period av sammanhängande skrivande utlösa en rätt underbar endorfin-kick, varefter allting ter sig lätt och lättsamt. Icke-skrivande människor: try it out. It's awesome.
Tyvärr leder det också till att dagar då du inte lyckas skriva bra och sammanhängande, så blir du lika lättretlig som en kedjerökare på avvänjning. Vilket förstås är mindre awesome.

Men sedan finns det en annan sorts upprymdhet efter dagens skrivande, som jag har känt lite till och från på sistone. Jag känner mig så spexig mest hela tiden. Åh, och jag som trodde finstämd melankoli hade blivit till min ledsignatur här i livet.
Det konstiga är att det sammanfaller med att jag har kommit på att de texter jag har hållt på med på sistone är...eh, väldigt svarta. Märker jag när andra människor läser dem, och jag pratar om dem.
Jag blir förvånad när jag läser dem själv efteråt, och lite, lite skrämd. Eftersom det inte känns som att det är jag som har skrivit dem.
Och jag fortsätter producera text som egentligen är rätt läskig; och känner mig paradoxalt nog mer och mer upprymd och avslappnad privat.
Så tänker jag att jag har hört någon historia om att depprockarna i The Cure ska vara sådana sjukt spexiga killar, särskilt när de håller på med sina riktigt sorgsna skivor. Som bekant är deras sorgsna skivor VÄLDIGT sorgsna. Så...det kanske är så det funkar? Har jag rätt i det här så lär ju Pinter och Jelinek vara sjukt roliga partyprissar privat.

Okej. Lite halvdant formulerat inlägg, men...det är ju en blogg. Vill ni ha genomtänkt och genomarbetad text får ni väl gå till biblioteket. Nu ska jag hem och svida om, sen in till stan och eventuellt konsumera alkoholhaltig dryck.
Tjo.

1 kommentar:

Ivar sa...

Det är ju kul att spexa! Tycker din kombo låter bra. Svärta i texterna och uppsluppenhet i beteendet. Så ska det va!