tisdag 20 oktober 2009

En seger för det barnsligas musa

Well.
Du kommer hem från en hel dag av textsamtal, avrundat med en tre timmar lång kvällsföreläsning om försokratikerna ute på universitetet. När du har ätit försöker du skriva det där välformulerade och intressant-intelligenta blogginlägget. Det går inget vidare, så du skjuter upp det till morgondagen. Eller när det nu blir. Du tänker att du ju i alla fall kan ta och läsa lite innan du går och lägger dig, och tar itu med den tunga idéromanen om vilsna människor i europeiska innerstäder, nedtyngda av såväl historia som av ångest. Inte heller det funkar. Det välavvägda och genomformulerade språket känns som en mur som effektivt stänger dig ute. Du inser att du har läst en och samma mening åtta gånger om utan att lyckas komma vidare.
Så erinrar du dig ett citat ur W.H. Audens "Färgarens hand":
"En diktare som vill utveckla sig väl bör välja sitt umgänge med omsorg, men för hans utveckling såväl som för hans trevnad bör sällskapet inte stå alltför högt över honom. Det är visst inte säkert att den poesi, som var mest fruktbar för Shakespeares utveckling var de mest framstående av de diktverk han kände till. Även för en läsare kan det, när man tänker på vilken uppmärksamhet en stor dikt fordrar, ligga någonting nästan frivolt i tanken att läsa en sådan varje dag. Mästerverken bör sparas till Själens Stora Helgdagar."

Well, det här är inte en sådan dag.

...and thus:


Och appropå ingenting: det var en hemskt trevlig helg. Jag har träffat släkt, druckit vin och ätit god mat. Tvärtemot mitt Twitterskryt för några dagar sedan har jag dock inte ätit björnfilé. Min kulinariskt lagda pappa hade införskaffat det som någon slags kuriös mellanrätt till de riktiga måltiderna, men det luktade lite väl fränt och… eh, som icke dugligt kött för att någon skulle våga sig på det. På sätt och vis synd. Jag hade ju faktiskt varit ett steg närmre att få spela i Manowar om jag kunde stoltsera med att ha ätit björn.
Well, nu ska jag lägga mig under täcket och blandmissbruka Batman & Robin och Chesterton-krönikor tills sömnen kommer. Kvällsläsning i lättsamhetens tecken helt enkelt. God natt.

9 kommentarer:

Petter sa...

Det är en viss poesi i just den panelen.

Per sa...

He, jo faktiskt. Överhuvudtaget är det väl något med en serie som inleds med en biljakt på en kriminell Herr Padda som gör mig på nästan löjligt gott humör.

Carl Wingård sa...

Auden-citatet om att välja sitt litterära umgänge med omsorg får mig att tänka på Claes Hylingers roman Det hemliga sällskapet, om än det där är frågan om umgänge i social mening. Där tycks den unge Knut Johanssons omhuldande av titaner och stora själar, mynna ut i uppmaningen: "Idiot! Bli intressant själv istället!" Och på besök hos siaren Kent Eriksson, alias Abdullah, på Lilla Kyrkogatan i Göteborg, får Knut rådet: "Var på din vakt mot stora personligheter, berömdheter och fantaster. Det du söker - och du vet inte själv vad det är du söker - kommer du att finna under enkla förhållanden i en alldaglig konversation med en vanlig normal vardagsmänniska. Närhelst du hamnar i en sådan situation, så skärp dina sinnen, för din innersta önskan kan komma att uppfyllas på ett sätt som du inte anar."

Per sa...

Carl: Spännande citat! Jag har inte läst Claes Hylinger alls faktiskt, det känns som något jag borde åtgärda endera dagen. Jag har å andra sidan inte läst något av Klas Östergren heller, det är ännu konstigare.
Till bokhyllan!

Skogvaktaren sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Skogvaktaren sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
enskogvaktaresdagar sa...

Ja, kanske man också väljer sin luckor med omsorg, haha. Men Östergren är nog ändå i mina ögon vårt lands vassaste författare, som är i levande livet vill säga. Gentlemen är naturligtvis den givna introduktionen, följd av Fantomerna. Den lilla novellsamlingen Med stövlarna på är också obligatorisk om du frågar mig. Men herregud, jag är partisk, jag älskar ju till och med den storvulna Fattiga riddare och stora svenskar. Om man efter detta känner fortsatt vittring kan man ge sig i kast med den febriga och mer strama Östelentrilogin och den övriga produktionen. Claes Hylinger, ja. Han är trevlig, men mycket är det välan också att han satt Göteborg på den litterära kartan. Där råder ju som bekant inte riktigt samma styrkeförhållande gentemot hufvudstaden, som i fallet popmusik...

Per sa...

Jo, fast varken Östergren eller Hylinger hör nog till de planerade luckorna, och det första känns mest som bristande allmänbildning. Jo, Gentlemen är väl den logiska startpunkten - Fantomerna fick jag hemskickad gratis någon gång av Adlibris för att jag handlade på deras bokrea, så den ligger inom någon meters räckhåll. Tack för tipsen!

Hylingers debutroman borde man väl ändå läsa, Tredje stenen från solen. Den verkar ha någon slags klassikerstatus som gör att man borde ge den en chans känner jag.

Spännande blogg f.ö.!

skogvaktarn sa...

Jag tror vi talar om olika "Claes H." nu, Holmström och Hylinger? Inte lika mycket Götlaborg hos Holmström kan jag tro (som utgör likaledes ofrivillig lucka i mitt fall).

Ps. Tack! En gröngöling prövar lyckan... Ds.