fredag 4 september 2009

Utbrytningsförsök


Revolutionens högsommar.
Nu förs människor till giljotinen
med en nästan loj likgiltighet,
gatorna har dammat igen, tistlarna
blivit fler än nejlikorna, allt är törst,
och i förstäderna
långt borta från historien och händelserna
inväntar poeten nervöst kvällen.
Ikväll skall han våga ett utbrytningsförsök;
i lägenhetens dunkel har han skrivit fram
allt den en människa inte anförtror en annan,
och ikväll fraktar han dem över gränsen,
förklädda till mytologiska gestalter.
Ett plågsamt barndomsminne
har blivit en förförisk siren,
det misslyckande som
fortfarande bor i hans kropp
har blivit till en cyklop.
Och en av dessa hemligheter som
varken är mörka, mystiska eller dyrbara
utan bara skaver, får
nära vänner och älskare
att rycka till av ofrivillig genans,
halvt vända sig bort, beslöja blicken,
har han ömsint och oroligt
försökt förkläda till en
ädel herdinna, med
ett bräkande får i famnen
och en grekisk profil.

Men herdinnan är billigt pudrad,
har dålig hållning, cyklopen bär
en billig plastklubba, sirenen
sjunger falskt och för högt.
När kvällen slutligen kommer
sätter de sig i en knarrande kärra,
när de närmar sig gränsen är
nattens mörker nästan totalt.
Så beordrar en dov röst
dem att stanna; långsamt
närmar sig ännu avlägsna ljus,
trampet av stövlar.