lördag 5 september 2009

Springande zebror i slow-motion gör det inte roligare att vara krasslig

Ah, ytterligare en illa förvaltad dag i tillfrisknandets tecken.
Nu känns det rätt tydligt i alla fall att det rör sig om en rejäl höstförkylning och inget annat; jag vågade mig till och med utanför dörren för att handla mat. Det mesta var sig rätt likt sånär som på att några lokala fans av det peruanska maoistpartiet hade sprayat slagord över hela torget. Om posters och slagord är något att gå på är de peruanska maoisterna en kraft att räkna med här ute i "the capital of shopping", som min förort pinsamt nog har bestämt sig för att utnämna sig själv till.
I övrigt har jag suttit och letat billiga resor; jag tänker att en Oktober-resa till typ Krakow skulle vara fint. Eller någon annanstans.
Herregud vilken ospännande och osexig helg jag har haft. Inget vettigt har jag fått gjort. Gnäll gnäll.
Eller, jag har lagat en god fisksoppa från Menton (sej, fänlök, potatis, tomater - jag rekommenderar!), gått några promenader, ströläst Keats och Byron samt youtube-at en obscen mängd låtar jag tycker om. Det sistnämnda skulle jag kanske ha låtit bli.
Mer specifikt skulle jag inte ha sökt rätt på "Deliver me" av Sarah Brightman.
Tillsammans med Andrea Bocelli var Sarah Brightman en av de där SMÄKTANDE ARTISTERNA som det aldrig kändes riktigt bekvämt med att gilla i det übersmarta asketiska tre ackords-ödeland som var den svenska indiepopen i början av milleniet.
Och jag har alltid tyckt "Deliver me" med Sarah Brightman är en fantastisk låt, men kunde inte riktigt stå för det då. Jag lyssnade mest på dem lite i smyg.
Kanske kändes den lite som ett långfinger åt de allra mest stilfascistiska elementen av min dåvarande bekantskapskrets, genom att vara så ogenerat smäktande och utlevande.
Fast mest av allt har jag nog förknippat den här låten med hemkomst på något vis. Förmodligen eftersom jag oftast har lyssnat på den hemma i Kumla.
Eller, framförallt tycker jag väl faktiskt det är något så sällsynt som en väldigt ogarderad, extremt vacker kärleksballad.
Ikväll kändes som en sådan kväll när jag ville lyssna på just en smäktande ballad, och jag kom att tänka på den här gamla pärlan. Så jag sökte rätt på den på YouTube. Och... det är verkligen, verkligen en fruktansvärd video. Precis allt låten ansågs vara, men inte var. Sliskig Body Shop-poesi. Nu känns det som att låten är sabbad för alltid.
Buhu, mitt egna lilla Eden är skövlat av springande zebror i slow-motion.
Jaja, det finns ju alltid "Con te partiró" med Andrea Bocelli. Jag tänker inte göra en sökning på några eventuella videor till den låten.

3 kommentarer:

Håkan Lindgren sa...

Hej,

Jag hoppas att du inte tar illa upp om jag kommenterar ett äldre inlägg här - det blogginlägg jag vill kommentera har redan försvunnit från förstasidan.

Det du skriver om manifestdebatten var ett av de bättre inlägg jag läst - lugnt och intressant.

"Jag upplever det som att det finns en väldigt stor obekvämhet med att diskutera värderingar, etik och de påståenden om världen annat som är en omistlig del av ett konstverk."

Visst skulle det vara bra om diskussionen om litteratur oftare handlade om värderingar, etik, om hur man ska vara människa, men är det bara kritikens fel när den inte gör det? Kan det inte också bero på en brist på den typ av litteratur som låter sig diskuteras på det sättet?

Har det verkligen kommit en hel rad stora romaner som diskuterar de stora livsfrågorna på ett spännande, mångbottnat och välskrivet sätt (något som de första sju manifestförfattarna önskade sig, och som Torbjörn Elensky nu verkar önska sig i sina senaste inlägg på Axessbloggen) och som systematiskt onynliggjorts av kritiken, eller som kritiken har diskuterat på ett fegare sätt, genom att bara tala om harmlösa, ofarliga detaljer?

Jag misstänker att vi saknar den slags romaner som låter sig diskuteras på detta sätt (etik, stora livsfrågor, etc) och jag läste det första manifestet som ett löfte/en önskan att skriva sådana böcker. Om manifestförfattarna kan leva upp till sitt manifest kommer litteraturen att få ett lyft, men det återstår att se.

När det väl kommer en sådan sällsynt bok som är både spännande berättad och litterärt välskriven tror jag att både kritik och publik kommer att uppskatta den, som de har gjort med "Händelser vid vatten" eller "Fröken Smilla".

Jag håller också med Fabian Kastner i Expressen: det är samma litteraturdebatt som går varv efter varv, samma grundkonflikt ur olika aspekter (ett tag var det språkmaterialistisk poesi kontra poesi som kommunicerar känslor, nu handlar det om romanen). Det som är nytt nu är väl att författarna själva blandar sig i diskussionen i större antal än tidigare, och det kan aldrig vara fel.


"Vi behöver inte en litteraturkritik som inte försöker värdera och kritisera; om det bara är entusiastiskt peppande vi vill ha på kultursidorna kan vi väl lämna över verksamheten till personalen på Pocket Shop?"

Ja, eller till Vi läser...

Vanessa Allerth sa...

Per,

Det är en fantastiskt rolig och intelligent blogg du har!
... säger undertecknad som här inte enbart hoppas på några pluspoäng som vän, utan som nu dessutom har suttit på sin författarskolas öbibliotek och fnissat bort x antal dyrbara minuter, samt lyckats med bedriften (?) att göra en dokumentärfilmare åtminstone lätt nyfiken. Mission complete.

Vi unga (definitionsfråga!) skrivare ägnade för övrigt gårdagen åt, bland annat mycket stort och gott, att ta en närmare titt på Vårbergsprosan, med Alejandro i spetsen för detta korta skrivartåg. En lite oväntad anhalt efter att nyligen ha skumpat omkring i både Island och Norge ...

Min koppling till Deliver Me är för övrigt filmen Brokedown Palace och efter att ha läst ditt inlägg tror jag att jag behåller det så även i framtiden. Kan dock passa på att nämna spåret Silence från ovan nämda film, framförd av Sarah McLachlan och Delerium. Sweet.

Allt gott.

Per sa...

Vanessa: Alltså, blogspot måste ha ätit upp mitt svar. Det är inte bara jag som är ofattbart oartig och ond. Men jag tackar för berömmet.

Antar att det är Alejandro Leja Wenger som du menar? Visste inte att han var härifrån, kul! Vi får väl bilda en förening och skriva manifest eller något...:)

Kollade upp 'Silence', den var riktigt fin!
Peace
Per