måndag 7 september 2009

Oskrivet

Jag förde fingrarna över tangentbordet;
jag längtade efter poesi långsam som mossa,
jag ville sänka min oroliga däggdjurshjärna
ned i grönskan, ville slå rötter, bära frukt –
men inget hände.
På datorn spelade barockmusik,
en manlig röst lovsjöng tillvaron,
det gudomliga i de minsta tingen,
men de dåliga högtalarna
gav allt en metallisk ton,
som trodde musiken inte på sina egna toner.

De oskrivnas röster viskade i mitt öra;
du har levt så här, du kommer dö så här,
falnande glöd med minnen av eld,
den sömnlöses törst på drömmar.

2 kommentarer:

Ivar sa...

Gillar dina dikter. Har du skrivit någon samling eller något?

Per sa...

Åh tack. Mjae, jag håller väl på för fullt med det just nu faktiskt. Bland mycket annat.
Men tack, det var hemskt snällt sagt!