fredag 4 september 2009

Förkyld på gränsen till efterbliven


Jaha.
Idag skulle ha varit en produktiv dag hade jag tänkt. Faktum är väl att jag hade tänkt mig en mer produktiv vecka över huvud taget. Det har jag inte, jag sitter hemma med huvudet proppfullt av snor och kroppen full av trötthet. Jag tror min största intellektuella insats den här dagen har bestått i att slå personbästa på Sonic the Hedgehog, något som inte direkt faller den lutheranska halvan av min personlighet på läppen. Men jag känner mig verkligen genuint dum i huvudet, orden glider mig ur händerna och koncentrationen är rätt icke-existerande.
Ska vi ta och hålla tummarna för att det är en vanlig höstförkylning jag har dragit på mig och inte svininfluensa? Det är det förmodligen, eftersom jag inte har feber, och inget annat av symptomen stämmer in på mig. Men tills jag är frisk antar jag att det är bäst att göra den vuxna och ansvarsfulla saken och låsa in sig i sin lägenhet, för allas trivels och säkerhets skull.
Så ofattbart tråkigt bara. Jag hoppas att ett blogginlägg kan vara en bra början på en eftermiddag/kväll i den intellektuella flitens tecken.
Bakom mig har jag några hektiska veckor - om man nu får kalla veckor som nästan har varit uteslutande fyllda med roligheter för hektiska? Händelserika kanske?
Som jag nog har nämnt har jag varit på en ekonomiskt sett rätt blygsam och opretentiös semester i Göteborg; det hamnade rätt lätt bland sommarens absoluta höjdpunkter. Det var så otroligt välgörande att få spendera en kravlös vecka i min andra hemstad, vare sig det var i goda vänners lag, i familjens sällskap eller flanerandes ensam genom Slottsskogen. Jag vet inte, det finns något fundamentalt vänligt och prestigelöst i Göteborg som jag tycker så mycket om, och som verkligen inte finns här i Stockholm. Nej, det är inte ytterligare en gnällig tirad om att människor är så svårtillgängliga här; jag tror jag avverkade min sista sådana utläggning någon gång för typ ett halvår sedan, och just nu trivs jag som fina fisken här. Men jag tycker om att bli påmind om att den där andra världen finns där också, och att jag faktiskt har väldigt många levande band kvar där. Och att just den här alla-känner-alla-känslan, som jag tyckte kändes klaustrofobisk för typ tre år sedan när jag packade mina väskor och drog, bara känns otroligt fin, varm och välkomnande nu.
Och tja...att jag börjar orera om tjeckisk vampyrfilm från sjuttiotalet efter ett par öl hör kanske inte till ovanligheterna, men det är ganska trevligt att befinna sig i sällskap där det faktiskt framstår som en tillgång snarare än ett handikapp. Puss puss Göteborg, jag tycker det är skönt att bli påmind om att du finns kvar, jag tycker om att din kropp är klädd i tegelklädda sjuttiotalsbyggnader snarare än sjuttonhundratals-arkitektur, jag tycker om att man kan äta en lunch för under femtiolappen om man vet var man letar, jag tycker om att allting i innerstaden är promenadavstånd. Framförallt tycker jag om alla människor där nere. Faktum är att jag har bokat biljetter ner till Bokmässan, så då ses vi snart igen.
Sedan började jag skolan igen. Vilket alltså inte blev Tyska B, vilket jag själv hade tänkt rätt länge, utan projektlinjen på Jakobsbergs folkhögskola. Well, tanken på att få sätta sitt skrivande i första rummet i ett halvår känns som en rätt fantastisk idé just nu. Och ja, någon slags trivia-kurs om de gamla grekerna.
Well, i Onsdags hade jag den äran att vara bjuden på buffé och mingel på Axess redaktion. Det var rätt fantastiskt. Seriöst, utsikten från terassen var som de första två Brideshead-avsnitten komprimerade till en utsikt. Eh, det var kanske en rätt sökt metafor. Det var en fantastisk utsikt. Det var en fantastisk buffé. Det var hemskt trevligt sällskap. Jag hade det hemskt trevligt. (Tack för inbjudan!)
Har jag redan konstaterat att jag är fullständigt dum i huvudet idag? Följande text har tagit ungefär två timmar att skriva; jag hade förmodligen bättre koncentrationsförmåga som femåring än vad jag har idag. Det är bara att inse fakta, inget meningsfullt kommer bli skrivet idag. Fan. Jag kapitulerar. Nu ska jag svara på alla roliga kommentarer som helt plötsligt har exploderat här (förlåt, jag är världssämst på att svara i tid, trots att jag uppskattar när ni kommenterar!), och sedan typ...ja. Idealet vore väl att ha en fullständigt icke-krävande film att sjunka ner i medan jag väntar på att sluta snörvla och dimman lättar från huvudet.
Synd att den enda filmen jag inte har sett som jag har hemma heter Szegénylegények, och handlar om österrikarnas upprensningar i Ungern under artonhundratalet. Buhu. Var är det där raspiga VHS-exemplaret av "Dum och dummare" när man behöver det?

Inga kommentarer: