lördag 27 juni 2009

Litteratur: Gustav Meyrink - Golem


Gustav Meyrink
Golem
Översättning: Ernst Klein, bearbetad av Carl-Michael Edenborg
Förlag: Vertigo

1915 gav den österrikiske författaren Gustav Meyrink ut sin debutroman ”Golem”, vilken skulle komma att bli en osannolik försäljningssuccé i hela Europa. Men romanen har till skillnad från många andra tillfälliga försäljningssuccéer kommit att utöva ett lågmält men påtagligt inflytande på den efterkommande litteraturen: författare som Franz Kafka och Jorge Luis Borges hör till bokens mer namnkunniga beundrare, och båda tog med sig något av romanens labyrintiska förvecklingar, den vaga och hotfulla ångeststämningen och den ständigt hotande jagupplösningen in i sina egna verk.
Meyrink närde under hela sitt liv ett brinnande intresse för ockultism, österländsk religion och allmän mystik, något som stämde väl överens med tidsandan, och samtliga av hans verk hör väl formellt sett till skräckgenren. Jag känner inte till hans fullständiga författarskap, men har läst en handfull av hans tidiga skräcknoveller, utan att bli särskilt imponerad. Berättare i månskensbelysta gränder snubblar över diverse exotiska kusligheter, och undkommer förskräckta, men med en fördjupad förståelse för det mystiska i tillvaron. Förvisso underhållande läsning, men inte nämnvärt spektakulärt i jämförelse med något annat i genren. Men när Vertigo nu åter ger ut ”Golem” i en reviderad översättning kan man konstatera att romanen är en långt mer besynnerlig och intressant text än ett stycke tidstypiskt mysrys.
”Golem” plockar visserligen fram det mesta man kan tänka sig ur romantikens skräckmenageri, men blandar på ett ohämmat sätt mystiken med socialrealism.


Jagberättaren vaknar en dag upp som Athanasius Pernath, en medelålders gemsnidare i Prags judeghetto. Han accepterar något motvilligt denna identitet, men kan inte skaka av sig en grundläggande känsla av overklighet. Vad romanen därefter kommer att handla om är inte helt lätt att förklara. Kring detta sökande efter identitet väver sig flera andra intriger, alla mer eller mindre absurda och mardrömslika. I bakgrunden finns ständigt myten om Golem, judeghettots ande, på en och samma gång hotfull och beskyddande. Men det är inte i så hög grad intrigerna som fängslar läsaren som stämningen.
Det Prag Meyrink visar upp må vara romantiskt, men på ett synnerligen mörkt sätt. Den stad som förekommer i ”Golem” är så gott som uteslutande de klaustrofobiskt trånga gränderna i ghettot, en värld som har långt mycket mer gemensamt med mardrömsscenerierna från stumfilmen ”Dr. Caligaris Kabinett” än turisternas souvenirbeströdda Karlsbro. Fattigdomen är hjärtskärande realistiskt skildrad, lika påträngande och febrig som i verkligheten. Och samtidigt utgör denna stadsdel gränder en spelplan för uppgörelser av metafysiska mått, där stadens rikaste människor spelar lumphandlare för att dölja sin rikedom, och är fullt förmögna att spinna intriger där själva domstolsväsendet dansar efter ens pipa. Den närmsta referenspunkten för den svenske läsaren torde väl snarast vara Strindbergs kammarspel, där det mystiska på samma märkliga och likväl naturliga sätt smälter in i vardagens allra futtigaste detaljer.
De många intrigerna slingrar sig tätt omkring varandra, och löses kanske heller aldrig ut på ett riktigt tillfredsställande sätt. Det spelar mindre roll. Romanen liknar på något vis ett dubbelexponerat fotografi, där det yttre livets fattigdom och misär och det inre livets oändliga rikedom helt plötsligt får syn på varandra. Det är ett möte som är lika svindlande vackert som det är oväntat.

1 kommentar:

En hemlig mystisk hemlig läsare sa...

Kandunte skriva nåt om var man kan få tag på böckerna/filmerna? Kan man låna dom på bibblan, är det antikvariat som gäller eller adlibris? Annars är det ju värsta teasern lixx.