onsdag 24 juni 2009

Lite om kultursynen i det här landet

Okej. En sista grej innan jag går iväg och gör något vettigare.
Det här upplever jag som så deprimerande jävla dumt.

Jag tänker ibland längtansfullt att det vore fint att leva i ett land där kulturen inte enbart sågs som en tärande kraft, där alla värden som inte omedelbart låter sig översättas och omvandlas till direkta pekuniära vinster inte avfärdades som någon slags vidskeplig metafysik. Det vore kul att bo i ett land som inte enbart betraktade sitt kulturarv antingen som en genant Sällskapsresan-provinsiell pryl man skämdes över,
alternativt som ett diaboliskt maktinstrument i ETABLISSEMANGETS händer.
Det vore kul att bo i ett land som ser ett egenvärde i att närvara i andra europeiska länder med hjälp av kulturinstitutioner, där man inte kallar hem sina korrespondenter från Tyskland och Frankrike, eftersom allting viktigt tydligen händer i Washington (om det gäller politik), Hollywood (om det gäller TV-serier och film) och New York (om det gäller hippa rockband och barer). Det vore kul att bo i ett land som såg en poäng i att ge översättningsstöd åt spridningen av den inhemska litteraturen. Det vore kul...
ah, ni fattar. Det är alltså inte Sverige jag talar om. Vare sig det rödgröna eller borgerliga Sverige. Kultursynen i det här landet är rätt deprimerande, och dessvärre ganska djupt rotat i samtliga lager av samhället tyvärr.

3 kommentarer:

die kaschemme sa...

Väl rutet! Håller helt med. Hela saken känns fruktansvärt sorglig.

Ivar sa...

Helt enig! Tycker Hägglunds tal för nån vecka sen var ett steg i rätt riktning (även om jag inte är KD-vurmare generellt sett).

Per sa...

Trevligt att det finns andra som håller med.

Idén om att konst och kultur inte har annat värde än den tillfälliga underhållningen känns som en mycket svensk idé; en debatt där det synsättet inte är så fruktansvärt självklart vore välkommen tycker jag.