lördag 23 maj 2009

Självkarakteristik med andras ord

Hej.
Jag har liasom familjebesök i helgen, eller egentligen är det min syster som fyller år som har familjebesök, så därför spenderar jag varken alltför mycket tid med att skriva långa blogginlägg om polsk poesi eller polsk teater eller att fördjupa mig i den tyska grammatiken. Men jag tänkte iaf. bjuda på ett väldigt, väldigt vackert citat, ur en bok jag tycker ni borde läsa:

"På den tiden kunde jag ännu inte veta en sak som jag långt senare skulle bli övertygad om: som människa, till min karaktär, är jag både stark och svag. Min styrka är skör, det händer att den sviker mig. Den kan ge efter för ett yttre tryck, en konformism, en stundens stämning, någon annans entusiasm eller min egen osäkerhet. Visserligen lyckas jag efter någon tid skaka av mig det dåliga inflytandet, men det står klart att jag inte tillhör dessa fenomenalt motståndskraftiga naturer, de arrogant suveräna. Jag är kanske stark, men i min styrka har svagheten bäddats in - svaghet, tveksamhet och ovilja att fatta snabba beslut. Jag tillhör dem som tar miste.
Till följd av detta har jag också ett kärleksmättat förhållande till vardandet, mognandet. De genetiskt suveräna kan säkert bortse från elementens utveckling, tid och mognad, eftersom de i varje ögonblick, oavsett hur utmaningen ser ut, är redo att träda fram inför världen i all sin perfektion. Tiden är för dem ingenting annat än klicket från slutaren på en kamera, den ögonblickliga exponeringen av deras oföränderliga substans. För mig är det tiden däremot - den tid det tar att mogna, rätta till misstagen, komma till en egen uppfattning om saker och ting - någonting vitalt och oundgängligt. Jag kommer alltid vara beredd att begå ett nytt misstag som jag sedan ska försöka förstå och rätta till. Usque ad finem."
- Adam Zagajewski, Två Städer (översättning: Anders Bodegård)

2 kommentarer:

Jenny Maria sa...

Tack för det citatet.

Det var ... smärtsamt. Jag är av sorten han beskriver och har aldrig kunna förlika mig med att jag inte är av "de arrogant suveräna".

Per sa...

Vad kul att du gillade det! Zagajewski är ju, som kanske framgått, en författare jag håller väldigt högt.

Just det här citatet tror jag är en text som får mig att förlika mig just med det faktumet. Och att det finns något ganska fint i att kunna se att man är en människa som inte har alla svaren omedelbart. Jag tror den typen av människor behövs också.