söndag 19 april 2009

What's in a name?


Länge var det så att om man googlade på mitt fulla namn dröjde det ganska länge innan något spår av mig dök upp. Först: en blandad kompott av präster, fotbollstränare, halvhöga höns i mindre fantasieggande bolag. Det kan jag leva med.
Sedan kom skymfen. Skymfen i form av inte en, utan TVÅ, säger TVÅ, män från sjuttonhundratalet. Den ena var uppenbarligen en hemvändande karolinersoldat som hade blivit bonde när han kom hem. Sedan hade han fått en son med exakt samma namn om vilket vi inte vet annat än att han frös ihjäl på fjället.

Well, 2009 är året då yours truly är rätt hott stuff på Google. Googlar man mitt namn dyker visserligen en och annan fotbollstränare upp, men sedan: en glad blandning av mediokra vampyressäer jag skrev för några år sedan, en Hal Hartley-recension, några sågningar av ett band jag spelade i mellan typ sjutton och tjugoett, en och annan bloggkommentar där det kändes angeläget att skriva under med helt namn o.s.v.
Med andra ord. Äntligen. Äntligen har jag mer mediaexponering än två luggslitna sjuttonhundratalsbönder.

Sortera in under kategorin:
Saker som länge har inverkat negativt på min självkänsla, men nu är fixat.

Inga kommentarer: