tisdag 7 april 2009

Recension: Elise Karlsson - Lonely Planet


Elise Karlsson
Lonely Planet, Modernista, 2008

I Elise Karlssons debutroman Fly spenderade fyra kvinnor en synnerligen misslyckad semester tillsammans på landsbygden, med otrohet, otrevligheter och personliga motsättningar som oönskade inslag i sommaridyllen. Boken innehöll en betydande mängd stilistiskt experimenterande, och kastade sig vilt från prosalyriska passager till collagestycken.
Lonely Planet tar avstamp i Fly men har en mer renodlad stil. Huvudpersonen är Amanda, det udda inslaget i Fly; hon som saknade allt kulturellt kapital, och föredrog Evanescence framför Aimee Mann. Här har hon bokat en charterresa till Kanarieöarna. Själv, även om hon inte erkänner för alla att så är fallet. Så inträffar ett oväntat dödsfall och Amanda återvänder plötsligt hem. Charterstränderna byts ut mot ett förfruset Odenplan, och Lonely Planet är inte längre en reseguide utan ett existentiellt tillstånd.
Och som sorgeskildring blir boken urstark; Elise Karlsson gör texten sårbar utan att vara passiviserat skör, sveper in allt i en vaggande sorgsen rytm. Detta är ett både modigt och mänskligt steg framåt i ett redan stilistiskt medvetet författarskap.

Den här, och Nerval-recensionen, skrev jag alltså när jag gick en kurs i Litteraturkritik på Universitetet. Inlämningsuppgifterna fick vara på allt färre tecken, och det här är den kortaste texten. Det är verkligen skitsvårt, för att inte säga omöjligt, att skriva bra om böcker på tusen tecken.

Inga kommentarer: