måndag 6 april 2009

Gör en film om Charles Marston och hans fru. Nu tack.


Ni vet alla de där risiga, förutsägbara, CGI-indränkta superhjältefilmatiseringarna som har dränkt biograferna de senaste åren? Det är mitt fel att de görs.
Jag har haft lite svårt att skaka av mig min barndoms fascination inför trikåklädda människor, och har förmodligen plöjt ner ett mindre lands budget i den här genren. Till mitt försvar VAR filmerna till en början onekligen ganska charmig matinébio av det klassiska slaget. Det var ett tag sedan nu. Så jag har inga större förhoppningar om den eventuellt kommande Wonder Woman-filmatisering jag nyligen läste om. Den är nog dömd att bli ungefär lika medioker bruksfilm som Iron Man och Hulk var. Vilket är synd, eftersom jag ändå är ganska förtjust i de märkliga Wonder Woman-serierna som gjordes på fyrtiotalet. Inte för att det på något sätt skulle vara stor konst, eller ens särskilt välskrivna serier, men för att de är så oerhört kitschiga, charmiga och...eh, råkinky. Seriöst.
Serievärlden på fyrtio- och femtiotalet var enligt alla uppgifter en ganska queer liten värld i en ganska likriktad amerikansk samtid, men Wonder Womans skapare William Moulton Marston måste ha varit ganska iögonfallande även i den här världen.
Wikipedia har rätt mycket info om det här, där den eventuellt intresserade kan läsa vidare. Jag nöjer mig med att saxa några av de mest iögonfallande klippen för att demonstrera:

"Marston's Wonder Woman is often cited as an early example of bondage themes entering popular culture: physical submission appears again and again throughout Marston's comics work, with Wonder Woman and her criminal opponents frequently being tied up or otherwise restrained, and her Amazonian friends engaging in frequent wrestling and bondage play (possibly based on Marston's earlier research studies on sorority initiations). These elements were softened by later writers of the series. Though Marston had described female nature as submissive, in his other writings and interviews he referred to submission to women as a noble and potentially world-saving practice, leading ideally to the establishment of a matriarchy, and did not shy away from the sexual implications of this:
"Wonder Woman is psychological propaganda for the new type of woman who should, I believe, rule the world," Marston wrote. [...] Feminism argues that women are equal to men and should be treated as such; Marston's representative of femininity is a 6-foot-tall Amazon wielding a golden lasso that forces obedience of those encircled. In Marston's mind, women not only held the potential to be as good as men: they could be superior to men."
"The only hope for peace is to teach people who are full of pep and unbound force to enjoy being bound ... Only when the control of self by others is more pleasant than the unbound assertion of self in human relationships can we hope for a stable, peaceful human society. ... Giving to others, being controlled by them, submitting to other people cannot possibly be enjoyable without a strong erotic element".
"About male readers, he later wrote: "Give them an alluring woman stronger than themselves to submit to, and they'll be proud to become her willing slaves!""

Dessutom levde han och hans fru med ytterligare en kvinna i ett polyamoröst förhållande.
Så vad vill jag egentligen säga? Detta:
skit i att göra ytterligare en tråkig, likriktad superhjältefilm om Wonder Woman, GE OSS EN FILM OM WILLIAM MOULTON MARSTON OCH HANS LIV! OMEDELBART!
Alltså, missförstå mig rätt nu; Marston framstår onekligen som...rätt wacky, med sunkig biologism och märkliga matriarkala vurmanden. Men jag kan inte förneka att jag är väldigt fascinerad, och jag har svårt att se hur hans liv INTE skulle bli till en bra historia.
Fixar ni biopic om Charles Marston, en om Olaus Rudbeck och slutligen en om Nikola Teslas sista år i livet så kan jag tänka mig att lägga ner det där med biobesök för några år framöver i tiden.
Bless you.

Inga kommentarer: