söndag 5 april 2009

"Drachenblut - är det nazistiskt tror du?"

En av de farliga grejerna med att starta upp bloggar är all den där oerhörda tiden man lägger på den den första tiden, innan man i gammal god ordning låter allt förfalla igen. Så, jag redigerar bilder och vill fortsätta skriva inlägg hela natten. Det får jag inte; i stället måste jag koppla ner och läsa färdigt romanen Drachenblut av Christoph Hein som vi ska prata om imorgon.
Den är inte dålig, men jag har haft exceptionellt svårt att läsa mer än tio sidor i sträcket innan jag blir rastslös och vill göra något annat. Kanske för att den är så grundmurat deprimerande och inte alls vad jag vill läsa om just nu; alla är medelålders, iskyliga mot varandra, totalt själsligt isolerade från varandra och grundligt hopplösa. Fassbinders karaktärer känns genuint hoppfulla i jämförelse med detta.
Egentligen vill jag ju bara bli klar med Hein så jag får återvända till min älskade Sebald, som jag äntligen klarar av att läsa på originalspråk; Sebald är också deprimerande, men på ett sätt jag kan hantera. På andra sidan bordet ligger de underbart fina illustrerade sidorna, stilistiskt eleganta och konstfullt sammanfogade meningar där bisats fogas till bisats och ett helt hav av kunskap och väntar. Jag vill läsa om Sebalds vandringar i öde engelska kuststäder, om excentriska irländska familjer som vittrar bort på sina fattiga gods och blir allt mer excentriska, om strömmingsfiskets ekonomiska och kulturella historia, om Joseph Conrads uppväxt i Polen. Istället sitter jag fast med Heins trasiga själar som bedrar och sårar varandra, utan att någon räddning från den FÖRLAMANDE ENSAMHETEN har skymtat hittils. Buhu.
Nej, jag är orättvis. Det är verkligen inte på grund av bristande kvaliteer som jag hela tiden vill lägga boken ifrån mig. Den kommer lite för nära rädslor jag har just nu. Den visar upp lite för tydligt hur livet kan bli om man inte passar sig.

Inga kommentarer: